Idag är det ett år sen jag gjorde ett graviditetstest som visade posivit och jag fick veta för första gången att det hade bosatt sig en liten filur i min mage. Anledningen till att jag gjorde ett test var för att motbevisa en kompis som sa att jag var gravid.. Visst, mensen var en vecka sen men det hade den varit flera gånger innan.. Jag var helt säker på att jag inte var gravid men tji fick jag.. Jag trodde inte ens på det första testet, tyckte det var alldeles för svagt (vilket det absolut inte va) så jag gjorde ett till morgonen efter som var lika positivt det, först då trodde jag på vad jag sett :-)

Det var väldigt blandade känslor när testet visade positivt och ett par veckor framåt eftersom att pappan var en engångsgrej i princip och han var förlovad och jag då skulle bli ensam redan från början.

Jag visste inte hur jag skulle göra, om jag skulle behålla eller göra abort. Dom flesta sa till mig att jag borde göra abort pga situationen och att jag kommer bli ensam.

Jag bokade tid för abort, hade tre tider totalt tror jag. Men varje gång så ångrade jag mig.

Jag tror jag bestämde mig helt i vecka 11 att jag aldrig kommer kunna förlåta mig själv om jag gör abort. Jag ville ju trots allt ha ett barn till, även om jag helst hade varit i en annan situation..

Idag är jag glad för att jag tog det beslut jag tog. Visst, det är ingen dans på rosor, det kan vara lite kämpigt att få tiden att räcka till till båda barnen även om Lovelia är otroligt lätt och kan ligga för sig själv en stund osv. Det blir lättare och lättare ju äldre hon blir med att kunna räcka till till båda.