Nu är jag och lillfisen på väg mot sjukhuset igen. Hoppas jag har packat ner allt som behövs till henne idag. Men jag bör klara mig med det jag packat ner, dvs halva hemmet :-D har flera par extrakläder, mat för hela dagen, en hel massa blöjor och flera leksaker :-) hon bör klara sig som sagt! Så länge hade vi nog inte tänkt att vara där ändå.

Idag blir lillfisen hela fyra månader! Skulle ha gått till Bvc idag men dagen blev inte riktigt som jag tänkt. Det har varit mycket tårar och jobbiga känslor! Var på sjukhuset i 3 timmar idag och hälsade på en person, jag hade helst velat stanna kvar men var tvungen att åka hem med Lovelia. Imorrn ska vi iallafall tillbaka dit när vi vaknat! Har nog aldrig varit så här ledsen som idag. Hoppas på att det blir bättre nu och att det som hänt idag aldrig mer händer!

Ja som sagt, plötsligt så händer det.. Lovelias pappa var här idag! Lyckan jag kände när jag såg dom tillsammans går inte att beskriva! Han matade henne tillomed :-)
Jag hoppas det blir fler gånger nu bara.

Jag har börjat prata lite med Lovelias pappa och det är en väldig massa känslor som dyker upp. Väldigt blandade känslor måste jag säga! Han säger nu att han vill träffa henne men det har han ju sagt förut så det är inte något jag riktigt litar på.. Men jag hoppas ju såklart, för Lovelias skull!

I fredags kom Måns hem igen och helgen har bestått av massa lek och bus. Igår var det Väsbyfestivalen med artister, clown, karuseller och så. Såklart så var Lovelias pappa där med sin familj! Han stod och väntade på dom medans dom var iväg och klappade djur som var där. Så bara för att retas så skickade jag dit Måns och så ställde jag mig nån meter ifrån honom och tog upp Lovelia från vagnen. Han kollade bara lite snabbt och sen stod han och stirrade rakt fram och såg typ uppstoppad ut... Jag hade lust att säga nåt men jag kom inte på något vettigt just då. Det var andra gången jag sprang på honom nu på en månad så jag lär ju göra det igen.
Lovelia har förresten börjat suga på tummen nu. Förstod att det skulle komma så småningom eftersom att hon alltid hellre har snuttat på fingrarna än nappen. Hoppas hon inte tänker fortsätta med det, det är ju betydligt svårare att sluta med tummen än med nappen...

I fredags kom Måns hem igen och helgen har bestått av massa lek och bus. Igår var det Väsbyfestivalen med artister, clown, karuseller och så. Såklart så var Lovelias pappa där med sin familj! Han stod och väntade på dom medans dom var iväg och klappade djur som var där. Så bara för att retas så skickade jag dit Måns och så ställde jag mig nån meter ifrån honom och tog upp Lovelia från vagnen. Han kollade bara lite snabbt och sen stod han och stirrade rakt fram och såg typ uppstoppad ut... Jag hade lust att säga nåt men jag kom inte på något vettigt just då. Det var andra gången jag sprang på honom nu på en månad så jag lär ju göra det igen.
Lovelia har förresten börjat suga på tummen nu. Förstod att det skulle komma så småningom eftersom att hon alltid hellre har snuttat på fingrarna än nappen. Hoppas hon inte tänker fortsätta med det, det är ju betydligt svårare att sluta med tummen än med nappen...

Idag är det ett år sen jag gjorde ett graviditetstest som visade posivit och jag fick veta för första gången att det hade bosatt sig en liten filur i min mage. Anledningen till att jag gjorde ett test var för att motbevisa en kompis som sa att jag var gravid.. Visst, mensen var en vecka sen men det hade den varit flera gånger innan.. Jag var helt säker på att jag inte var gravid men tji fick jag.. Jag trodde inte ens på det första testet, tyckte det var alldeles för svagt (vilket det absolut inte va) så jag gjorde ett till morgonen efter som var lika positivt det, först då trodde jag på vad jag sett :-)

Det var väldigt blandade känslor när testet visade positivt och ett par veckor framåt eftersom att pappan var en engångsgrej i princip och han var förlovad och jag då skulle bli ensam redan från början.

Jag visste inte hur jag skulle göra, om jag skulle behålla eller göra abort. Dom flesta sa till mig att jag borde göra abort pga situationen och att jag kommer bli ensam.

Jag bokade tid för abort, hade tre tider totalt tror jag. Men varje gång så ångrade jag mig.

Jag tror jag bestämde mig helt i vecka 11 att jag aldrig kommer kunna förlåta mig själv om jag gör abort. Jag ville ju trots allt ha ett barn till, även om jag helst hade varit i en annan situation..

Idag är jag glad för att jag tog det beslut jag tog. Visst, det är ingen dans på rosor, det kan vara lite kämpigt att få tiden att räcka till till båda barnen även om Lovelia är otroligt lätt och kan ligga för sig själv en stund osv. Det blir lättare och lättare ju äldre hon blir med att kunna räcka till till båda.

Lovelia rullade runt från rygg till mage igår! Förstod att det inte skulle dröja så länge innan hon lyckades :-)
Idag måste jag ta och klippa hennes naglar, dom växer som ogräs! Men först ska vi ut i det fina vädret en stund!